Vill inte att det ska bli imorgon. 
Det är dagen då jag ska ta "farväl" utav min bästa vän. Känns inte rätt att gå fram och lägga en ros på kistan, det är fel. Du ska finns här med oss. Jag vill inte, jag vill inte inse att du är borta. Det gör så ont, det liksom skär i hela hjärtat. Det går inte en dag utan att jag tar upp min mobil automatiskt och slår ditt nr för att ringa dig. Det liksom hugger i hjärtat då jag inser att jag aldrig mer kommer få höra din röst, dina råd och vårat såkallade "girltalk" som vi körde med. Ingen kommer någonsin kunna sprida den glädjen du gjorde men jag tar med mig den i mitt hjärta och i själen. Du kommer alltid sprida lycka och kärlek hos mig.

Du finns med mig var dag, i min själ och mitt inre. Det är tungt ibland, jag släpper dig inte. I mitt hjärta lever du alltid kvar.

Jaa, vad är kärlek för mig?

Kärlek finns i så många former, kärlek är på någotvis olika för alla.

KÄRLEK är min familj. Dom betyder allt för mig. Utan dom skulle jag inte vara den jag är idag.

Känner att detta ämne inte är menat för mig då jag aldrig har upplevt den där riktiga kärleken då det gäller pojkvän osv. Kärlekspartiet har aldrig varit min grej. Jag önskar innerligt att jag en dag ska få känna på riktiga kära leken. Att få bilda familj, ha sitt sagobröllop och bara älska sina små småttningar och man.

Lycka är kärlek, kärlek är lycka.


Kan inte riktigt sätta ord på den här formen. Men hoppas innerligt att alla får uppleva enorm kärlek i sitt liv.

Hade sjukt sonic fart imorse då jag försov mig till 10 i 7. Så det blev en torr macka till jobbet på vägen i kylan till jobbet,haha.
Matlådan bestod av gårdagens mat som var en chiligryta LÄS med choklad i samt ris till. Jäkligt gott måste jag få be att tala om.
Nu väntar jag på middagen som kommer att bli den klassiska rätten spaghetti och köttfärsås.

Älska mat, peace.

Det finns miljontals saker jag kan säga om mina föräldrar men tänkte hålla mig lite kort.

Mamma & pappa är allt för mig. Dom är mina solstrålar.

Mamma Eva är en positiv prick som älskar liksom jag att retas och ibland kan hon vara väldigt barnslig. Jag och mamma är bästa vänner, vi pratar om allt. Jag är så oerhört lycklig´över att hon är min mamma, hon är bäst. Skulle inte klara det utan henne.



All kärlek till Mamma!



Pappa Ove är min hjälte. Som liten var jag pappas flicka men det har växt bort med åren. Jag älskar att retas med min paps för jag vet hur sur han blir (innerst inne tycker han att det är lika roligt som jag gör).
Pappas humor och envishet har jag nog ärvt. Han är och förblir min guldklimp.




Jag älskar er

( Sjukt för gammal bild)

Ibland har man för många tankar i huvudet.
Släpp mig.

Min första kärlek kom in i mitt liv när jag var runt 14-15 års åldern vid namn Philip. När jag träffade honom för första gången så kommer jag än idag ihåg hur jag fick det där aoutomatiska leendet, jag blev alldeles varm i kroppen. Han hade fångat mig vid första ögonkastet. Vi spenderade en lång och ganska fin tid tillsammans men ingenting var lätt med honom. Man kan säga att hela kärlekshistorian var ganska komplicerad och jag tänker inte gå in på den här. Efter en tid valde han att gå tillbaka till sitt "ex" vilket krossade mig. 'vi gick skilda vägar, pratade inte på flera år.... tills för två år sedan, då han steg in i min värld igen. Både han och jag visste hur mycket han hade sårat mig men vi kunde inte låta bli att vara ifrån varandra. Vi började umgås igen men jag hade alltid den känsla inom mig, en rädsla över att en dag lämnar han mig igen. Även nu hade vi något speciellt. Sen gick det över, sagan var slut. Klart att det tog i hjärtat då också men jag hade lärt mig att acceptera det.

Philip och jag är vänner idag även om vi inte ses och pratar så mycket med varandra så vet vi att vi har varandra att vända oss till. Han är också den personen jag alltid kommer ha med mig i mitt hjärta. och jag i hans hjärta.
Jag är jätte tacksam över att jag lärt känna honom, han har lärt mig mycket. Och jag önskar han all lycka man kan få.
Tack.

Oj denna kategori är inte den lättaste men jag ger det ett försök.

Namnet är Mikaela Lovisa Åsa Hulterström som är hela 20 år, född 1990-07-24. Jag är uppvuxen/bor fortfarande i Linköping, östergötland. Så man kan kalla mig för en reeen östgöte.
Som liten var jag en snäll lite flicka som ÄLSKADE My little ponny och min docka Skrollan mest utav allt. Men redan som liten var retas min grej, inte på ett fult sett utan mer lite skojigt.
Tonårsperioden var jag rent ut sagt förjävlig. Jag och mina vänner trode vi var så tuffa i högstatiet. Vi brydde oss inte om något, körde vårat egna spel. Vi kunde rent ut sagt vara bitchar ibland. Under tonåren var det att supa sig redlösa fredag, lördag med "gänget" som vi så fint kallade det.

Började sedan gymnasiet "ljunkan"(estetisk dans). Det var då jag började förstå att min fjortis/bitch stil inte var min grej. Fanns bara tjejer i min klass vilket resulterade i jävligt mycket snömos (skitsnack), men vem gillar inte drama? Kan nog även säga att jag vara klassens clown, som sagt retas och stoja har nog alltid varit min grej.
Tog studenten efter 3år blev dock då arbetslös i ett år, gjorde inte allt för mycket under den perioden.

Nu är jag 20 bast men kan inte kalla mig direkt för vuxen, bor fortfarande hemma hos mamma och pappa, och så vill jag ha det ett tag framöver. Jobbar nu mera på Saabs ekonomiavdelning och jag trivs som fisken i vattnet.

Om man skulle beskriva sig själv så skulle jag nog säga att jag är en person som ser allt positivit(lite för mycket ibland). Är även väldigt skämtsam och har världens humor. Men passa er för när ni minst anar det så kan jag vara väldigt tvär,uppsnosig och det bitchiga sitter fortfarande kvar någonstans(händer inte allt för ofta som tur är). Ska man prata om känslor osv ska man inte prata med mig, är nog lite tillbakadragen på den fronten. Hjärtat håller jag de mest för mig själv.

Snippsnappslut det var jag det på ett ungefär.

  30 dagar av personliga sanningar!

 Det här värkar vara en rolig grej. Sen visa dagar har man inget att skriva så varför inte det här!

♥ Dag 1 – Presentera mig själv. 
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – fyra av mina "barndomsvänner" jag umgås med en idag.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina tankar och funderingar idag.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Usch så sugen på att tatuera mig igen. Efter att ha följt med Marcus igår när han gjorde hans första print så bestämde jag mig att det blir den jag tänkt på ett tag nu. Säger inte vad jag ska göra men ni lär känna igen den, sen jag fick se motivet för första gången har jag bara velat ha den. Så inom en snar framtid..

Måste bara sägaatt det är så fint gjort av Marcus att göra Jerrys tatuering. Nu finns våran jerry alltid med oss på våra kroppar, i ditt "the show must go on" och mina hjärtan som jag fick av min fina Jerri i studentpresent.


 ♥ ♥ ♥

Jibb här sitter jag och jobbar. Har faktiskt ingen lust idag alls att hålla reda på alla siffror hit och dit. Men lunchen lockar så in i bääääängen just nu, en kvart kvar en kvart kvar. Eee känner att detta är onödigt, time för lite mer veriyyyy. Byebye annanaspaj.

Lördagskväll och jag möglar sönder mig i soffan. Ätit på tok för många pepparkakor, så nu borde jag vara snällast i världen..typ,eller? Nu ska jag ta mitt pickochpack och dra vidare. Tja.

Ditt handslag var fast
Din blick vilsen och blek
Stan är så vacker men också tyst och fjär
Du lärde dig nog aldrig att leva här
Jag hoppas din ande hittar till Paradisets ö.



Du älskade den här låten.

  Vi skulle kämpa striderna och leva livet ihop.
Det är så svårt utan dig Jerry, jag saknar dig något enormt.
Det gör ont i mitt hjärta.

 Jag är så enormt lycklig över att jag fick vara din bästa vän.

Min älskade Jerri.
Varför?
Varför valde du att lämna oss?
Du är ju min BFF.
Mitt hjärta känns tomt, alldeles ihåligt.
Det var ju du och jag, Jerri och Mikiss.
Jag hoppas att du mår bra där du är
och att vi ses en dag i framtiden.
Må du vila i frid Jerri.



Jag älskar dig ♥