You may not end up where you thought you'de be, but you always end up where you're meant to be.

Den bjuder jag på såhär på kvällstimmarna.

Jag har ont och dom anddra har partaja.
Nu ska jag umgås, hej.

Då är man hemkommen från sjukan nu med en mindre arm några veckor framöver men det står jag ut med. Operationen gick jätte bra. Kommer inte ens ihåg när jag slocknade där på operationsbordet, narkossköterskan och jag snackade för full rulle och vips så somnade jag någonstans där. Sen vaknade jag upp pigg som fan (har aldrig hänt förut när jag opererat mig), men jag var rätt borta. Det första jag sa:var är min mamma. Sen började jag babbla med han brevid mig om vart har du opererat dig men fick till svar att han inte visste,haha. Tror att både jag och han var rätt drogade än. Nu är jag som sagt hemma igen och det känns så skönt men en jävla smärta i armen har jag, men mina piller kommer rädda mig genom dom här första dagarna. Så snart är jag back on track igen.
Ni får ursäkta mig om jag skriver som en kratta men det är med vänsterarmen jag skriver medd just nu och är inte speciellt van vvid det.

Imorgon smäller det, operation. Nervös som faskien är jag men det beror endast på nedsövningen. Hatar det.
Kommer tillbaka som en ny människa kan man säga. No more pain.
En positiv sak med nedsövningen är att jag får drömma länge om min lilla Bosse.

Oh jag är så himla lycklig, överlycklig! Jag har nämligen köpt en valp ( eller aa, ska betala nästa vecka osv). Men jag har tingat en. Så det kommer komma hem en liten Bosse till mig i december. Rasen är en såkallad "tollare" och dom är urgulliga. Tollare har alltid varit en utav mina favorit raser. Så i december får jag min bästa vän.

Hittade lite bilder på rasen ifrån google. Hur söta är dom inte?






Från en liten hårboll till stor(48-51 cm) och fin.

Haft sprängande huvudvärk hela dagen men jag får nog allt skylla mig själv. Blev vinkväll hos Josi igår. Skulle blivit en utgång men redan då började huvudvärken att slå in, så det blev sängen och jag.
Ny vecka på ingång, jobb jobb jobb tills på torsdag. Sen är jag såkallat sjukskriven ett par dagar, operation here I come. Usch är inte ett dugg sugen på det.
Nu ska jag sova och drömma mig bort i min egna lilla värld.

I can't hate you any longer.

What doesn't kill you
It makes you stronger
And though i'm going to miss you
I'll forget it and let you go

Jag har blivit en sån sport tönt nu på senaste året, helt stört. Har alltid varit anti fotboll, hockey och all sport. Men sen OS började i februari? blev jag fast. Följde minsta lilla. Elitserien har jag dille på nu. Följer minsta steg. Me love sport helt enkelt.
Ser på fotbollen nu och jag så jäkla förbannad, Sverige ligger under mot Holland (0-3). Domaren plus holländarna gillar jag inte direkt just nu. Dom där holländaran filmar ihjäl sig, skulle kunna tro att dom gör audition för en spelpjäs. Pajasar, visa att ni har lite stake. Spela spelet istället för att spela fjollor. Som en den trogna support jag är återvänder jag till matchen och hejar på mitt gul blåa lag.

Min fina Nils några dagar efter vi hämtat hem honom.


Bloggfest någon gång i april? tror jag.


Jag och bullan på en lite klassisfest


Cämz & jag på Josis 18års fest. Det var tider de.


Tuffa gänget. Klassresa i nian till la huvudstad. Man var så cool på den tiden(inte)


Första "dansuppvisningen" med ES1dna.


Älskade mamma & jag i gränna förra sommaren. Våra riktiga jag kommer verkligen fram på bilden.


Min fina fina Zeb. Må du vila i frid. Miss you zäta.


Trion. Ännu en lång dag på sagateatern.


Grillning hos Lou en fin sen vårdag i 3an.


Min fina. Vi två har delat så mycket tillsammans, du betyder.


Rätt knubbig efter 3 veckor i greece,chirre och bira varje dag. Min 18års dag.



Tiden då de var fest time fre och lör.


Testa nya golfbanan i berg för första gången med mycket fint sällskap.


Snipp snapp slut.

Fick ett besked idag som krossade min dröm totalt. Jag som jag tränat och längtat så sjukt mycket efter GMU utbildningen men det blev ingen. FAN. Uppriven, känns som jag har misslyckats. Vill bara skrika ut all min ilska. Så besviken på både mig själv och på försvarsmakten. Usch!
Men jag är ingen människa som ger upp. Finns inget som heter ge upp i min värld. Man kämpar vidare och det är precis det jag ska göra. Så efter min operation 22e okt så ska jag ge järnet för att friskna till så fort som möjligt, för att sedan kämpa med allt jag har tills nästa intagning i februari. Jag vill, jag kan och jag ska.


 

We say goodbye in the pouring rain
And I break down as you walk away.

And I wonder if you know
How it feels to let you go?