Vill inte att det ska bli imorgon. 
Det är dagen då jag ska ta "farväl" utav min bästa vän. Känns inte rätt att gå fram och lägga en ros på kistan, det är fel. Du ska finns här med oss. Jag vill inte, jag vill inte inse att du är borta. Det gör så ont, det liksom skär i hela hjärtat. Det går inte en dag utan att jag tar upp min mobil automatiskt och slår ditt nr för att ringa dig. Det liksom hugger i hjärtat då jag inser att jag aldrig mer kommer få höra din röst, dina råd och vårat såkallade "girltalk" som vi körde med. Ingen kommer någonsin kunna sprida den glädjen du gjorde men jag tar med mig den i mitt hjärta och i själen. Du kommer alltid sprida lycka och kärlek hos mig.

Du finns med mig var dag, i min själ och mitt inre. Det är tungt ibland, jag släpper dig inte. I mitt hjärta lever du alltid kvar.