Jag bor i källaren här så därför har jag kommit på det bästa och mest tänkvärda namnet åt mig själv,Fritzella.
Sorligt nog hade jag min sista lektion idag med Rafella,buhuu.Hon är en sån fin människa.När jag skulle säga hejdå så sträckte jag fram min hand som vi stela svenskar gör och skulle tacka,men ack nej.Här blev de pussar på kinden och jag vet inte vad.Önskar att vi svennisar kunde vara lite mer mjuka och öppna.Så jag har lovat mig själv att vara lite mer öppen osv(kommer bli svårt för mig eftersom jag är en ganska hemlighetsfull person,som inte berättar om mina problemas och sånt för andra) men jag ska allt försöka mig på det nu.

Feel the pain go in pain show the fame