På onsdag den 3 februari är det ett år sen min älskade syster försvann från mig/oss. Det är en enorm saknad att inte ha henne här. Det är ibland svårt för mig att förstå att hon verkligen är borta. Man säger att  sorgen blir lättare ju längre tiden går (tiden läker alla sår) men så är det inte. Sorgen kommer alltid vila över mig och ibland förstår jag inte hur jag klarar mig egenom det men det är nog för att jag vill inte vara den som ger upp. När jag förlorade min syster så trode jag allt hade rasat samman och att det inte fanns något positivt att leva vidare för, men nu när jag ser tillbaka har jag insätt att jag har blivit en starkare person tack vare min syster. Jag lever vidare och min syster lever vidare i mitt hjärta. Jag älskar dig.