Jag har insett det nu, jag är trasig inuti,inte lite heller. Men jag har alltid nekat det och jag vill fortfarande det. Men för att allt ska bli bättre måste jag förstå att jag inte är helt okej.Egentligen är det rätt att visa vad man känner men för mig är det fel.Det här är nog det svåraste jag någonsin kommer att uppleva, att berätta om mina bekymmer och "problem".Jag har alltid döljt allt för mig själv och jag känner att om jag ska fortsätta med det så kommer det troligtvis gå åt fan. Men jag ska möta min rädsla,jag ska även fast jag inte vill. Jag är hel utanpå men jag är förjävligt trasig inuti.