Hade sjukt sonic fart imorse då jag försov mig till 10 i 7. Så det blev en torr macka till jobbet på vägen i kylan till jobbet,haha.
Matlådan bestod av gårdagens mat som var en chiligryta LÄS med choklad i samt ris till. Jäkligt gott måste jag få be att tala om.
Nu väntar jag på middagen som kommer att bli den klassiska rätten spaghetti och köttfärsås.

Älska mat, peace.

Det finns miljontals saker jag kan säga om mina föräldrar men tänkte hålla mig lite kort.

Mamma & pappa är allt för mig. Dom är mina solstrålar.

Mamma Eva är en positiv prick som älskar liksom jag att retas och ibland kan hon vara väldigt barnslig. Jag och mamma är bästa vänner, vi pratar om allt. Jag är så oerhört lycklig´över att hon är min mamma, hon är bäst. Skulle inte klara det utan henne.



All kärlek till Mamma!



Pappa Ove är min hjälte. Som liten var jag pappas flicka men det har växt bort med åren. Jag älskar att retas med min paps för jag vet hur sur han blir (innerst inne tycker han att det är lika roligt som jag gör).
Pappas humor och envishet har jag nog ärvt. Han är och förblir min guldklimp.




Jag älskar er

( Sjukt för gammal bild)

Ibland har man för många tankar i huvudet.
Släpp mig.

Min första kärlek kom in i mitt liv när jag var runt 14-15 års åldern vid namn Philip. När jag träffade honom för första gången så kommer jag än idag ihåg hur jag fick det där aoutomatiska leendet, jag blev alldeles varm i kroppen. Han hade fångat mig vid första ögonkastet. Vi spenderade en lång och ganska fin tid tillsammans men ingenting var lätt med honom. Man kan säga att hela kärlekshistorian var ganska komplicerad och jag tänker inte gå in på den här. Efter en tid valde han att gå tillbaka till sitt "ex" vilket krossade mig. 'vi gick skilda vägar, pratade inte på flera år.... tills för två år sedan, då han steg in i min värld igen. Både han och jag visste hur mycket han hade sårat mig men vi kunde inte låta bli att vara ifrån varandra. Vi började umgås igen men jag hade alltid den känsla inom mig, en rädsla över att en dag lämnar han mig igen. Även nu hade vi något speciellt. Sen gick det över, sagan var slut. Klart att det tog i hjärtat då också men jag hade lärt mig att acceptera det.

Philip och jag är vänner idag även om vi inte ses och pratar så mycket med varandra så vet vi att vi har varandra att vända oss till. Han är också den personen jag alltid kommer ha med mig i mitt hjärta. och jag i hans hjärta.
Jag är jätte tacksam över att jag lärt känna honom, han har lärt mig mycket. Och jag önskar han all lycka man kan få.
Tack.

Oj denna kategori är inte den lättaste men jag ger det ett försök.

Namnet är Mikaela Lovisa Åsa Hulterström som är hela 20 år, född 1990-07-24. Jag är uppvuxen/bor fortfarande i Linköping, östergötland. Så man kan kalla mig för en reeen östgöte.
Som liten var jag en snäll lite flicka som ÄLSKADE My little ponny och min docka Skrollan mest utav allt. Men redan som liten var retas min grej, inte på ett fult sett utan mer lite skojigt.
Tonårsperioden var jag rent ut sagt förjävlig. Jag och mina vänner trode vi var så tuffa i högstatiet. Vi brydde oss inte om något, körde vårat egna spel. Vi kunde rent ut sagt vara bitchar ibland. Under tonåren var det att supa sig redlösa fredag, lördag med "gänget" som vi så fint kallade det.

Började sedan gymnasiet "ljunkan"(estetisk dans). Det var då jag började förstå att min fjortis/bitch stil inte var min grej. Fanns bara tjejer i min klass vilket resulterade i jävligt mycket snömos (skitsnack), men vem gillar inte drama? Kan nog även säga att jag vara klassens clown, som sagt retas och stoja har nog alltid varit min grej.
Tog studenten efter 3år blev dock då arbetslös i ett år, gjorde inte allt för mycket under den perioden.

Nu är jag 20 bast men kan inte kalla mig direkt för vuxen, bor fortfarande hemma hos mamma och pappa, och så vill jag ha det ett tag framöver. Jobbar nu mera på Saabs ekonomiavdelning och jag trivs som fisken i vattnet.

Om man skulle beskriva sig själv så skulle jag nog säga att jag är en person som ser allt positivit(lite för mycket ibland). Är även väldigt skämtsam och har världens humor. Men passa er för när ni minst anar det så kan jag vara väldigt tvär,uppsnosig och det bitchiga sitter fortfarande kvar någonstans(händer inte allt för ofta som tur är). Ska man prata om känslor osv ska man inte prata med mig, är nog lite tillbakadragen på den fronten. Hjärtat håller jag de mest för mig själv.

Snippsnappslut det var jag det på ett ungefär.

  30 dagar av personliga sanningar!

 Det här värkar vara en rolig grej. Sen visa dagar har man inget att skriva så varför inte det här!

♥ Dag 1 – Presentera mig själv. 
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – fyra av mina "barndomsvänner" jag umgås med en idag.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina tankar och funderingar idag.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Usch så sugen på att tatuera mig igen. Efter att ha följt med Marcus igår när han gjorde hans första print så bestämde jag mig att det blir den jag tänkt på ett tag nu. Säger inte vad jag ska göra men ni lär känna igen den, sen jag fick se motivet för första gången har jag bara velat ha den. Så inom en snar framtid..

Måste bara sägaatt det är så fint gjort av Marcus att göra Jerrys tatuering. Nu finns våran jerry alltid med oss på våra kroppar, i ditt "the show must go on" och mina hjärtan som jag fick av min fina Jerri i studentpresent.


 ♥ ♥ ♥

Jibb här sitter jag och jobbar. Har faktiskt ingen lust idag alls att hålla reda på alla siffror hit och dit. Men lunchen lockar så in i bääääängen just nu, en kvart kvar en kvart kvar. Eee känner att detta är onödigt, time för lite mer veriyyyy. Byebye annanaspaj.

Lördagskväll och jag möglar sönder mig i soffan. Ätit på tok för många pepparkakor, så nu borde jag vara snällast i världen..typ,eller? Nu ska jag ta mitt pickochpack och dra vidare. Tja.

Jag har ont och dom anddra har partaja.
Nu ska jag umgås, hej.

Då är man hemkommen från sjukan nu med en mindre arm några veckor framöver men det står jag ut med. Operationen gick jätte bra. Kommer inte ens ihåg när jag slocknade där på operationsbordet, narkossköterskan och jag snackade för full rulle och vips så somnade jag någonstans där. Sen vaknade jag upp pigg som fan (har aldrig hänt förut när jag opererat mig), men jag var rätt borta. Det första jag sa:var är min mamma. Sen började jag babbla med han brevid mig om vart har du opererat dig men fick till svar att han inte visste,haha. Tror att både jag och han var rätt drogade än. Nu är jag som sagt hemma igen och det känns så skönt men en jävla smärta i armen har jag, men mina piller kommer rädda mig genom dom här första dagarna. Så snart är jag back on track igen.
Ni får ursäkta mig om jag skriver som en kratta men det är med vänsterarmen jag skriver medd just nu och är inte speciellt van vvid det.

Imorgon smäller det, operation. Nervös som faskien är jag men det beror endast på nedsövningen. Hatar det.
Kommer tillbaka som en ny människa kan man säga. No more pain.
En positiv sak med nedsövningen är att jag får drömma länge om min lilla Bosse.

Oh jag är så himla lycklig, överlycklig! Jag har nämligen köpt en valp ( eller aa, ska betala nästa vecka osv). Men jag har tingat en. Så det kommer komma hem en liten Bosse till mig i december. Rasen är en såkallad "tollare" och dom är urgulliga. Tollare har alltid varit en utav mina favorit raser. Så i december får jag min bästa vän.

Hittade lite bilder på rasen ifrån google. Hur söta är dom inte?






Från en liten hårboll till stor(48-51 cm) och fin.

Haft sprängande huvudvärk hela dagen men jag får nog allt skylla mig själv. Blev vinkväll hos Josi igår. Skulle blivit en utgång men redan då började huvudvärken att slå in, så det blev sängen och jag.
Ny vecka på ingång, jobb jobb jobb tills på torsdag. Sen är jag såkallat sjukskriven ett par dagar, operation here I come. Usch är inte ett dugg sugen på det.
Nu ska jag sova och drömma mig bort i min egna lilla värld.

Jag har blivit en sån sport tönt nu på senaste året, helt stört. Har alltid varit anti fotboll, hockey och all sport. Men sen OS började i februari? blev jag fast. Följde minsta lilla. Elitserien har jag dille på nu. Följer minsta steg. Me love sport helt enkelt.
Ser på fotbollen nu och jag så jäkla förbannad, Sverige ligger under mot Holland (0-3). Domaren plus holländarna gillar jag inte direkt just nu. Dom där holländaran filmar ihjäl sig, skulle kunna tro att dom gör audition för en spelpjäs. Pajasar, visa att ni har lite stake. Spela spelet istället för att spela fjollor. Som en den trogna support jag är återvänder jag till matchen och hejar på mitt gul blåa lag.

Fick ett besked idag som krossade min dröm totalt. Jag som jag tränat och längtat så sjukt mycket efter GMU utbildningen men det blev ingen. FAN. Uppriven, känns som jag har misslyckats. Vill bara skrika ut all min ilska. Så besviken på både mig själv och på försvarsmakten. Usch!
Men jag är ingen människa som ger upp. Finns inget som heter ge upp i min värld. Man kämpar vidare och det är precis det jag ska göra. Så efter min operation 22e okt så ska jag ge järnet för att friskna till så fort som möjligt, för att sedan kämpa med allt jag har tills nästa intagning i februari. Jag vill, jag kan och jag ska.


 

Helgen sprang bara förbi mig känns det som. Fredagen bjöd på full fart hela dagen, jobb, en sväng på stan med Lou och sedan hem för att fixa i ordning sig för fest/utgång med ala grabbs. Igår blev det hemma dag för hela slanten och gud så underbart skönt det var. Blev lite färgning av hår, träning och en massa film. Idag stog det 9 och 11 års kalas på schemat. Underbart att se småttningarna ( som inte är så små längre, tiden bara springer förbi en), var ett jäkla tag sen. Nu är det godnatt för min del, jobbet kallar imorgon bitti. peace.

Helt slut i både kropp och själ. Träningen är stenhård även fast jag inte skaffat gymkort än, det ska kirras på fredag. Jobbar som ett svin gör jag med, är helt slut i huvudet varje dag efter har stirrat in i en dator och tonvis av siffror en hel dag. Har ingen tid över till allt annat i livet, känns som jag har isolerat mig. Men jag ska nå mitt mål tamigfan. Ett bra resultat kräver stenhård träning, så jag har/lägger fritiden/nöjen åt sidan ett tag. Har sjuk träningsvärk i armarna så nu skipper jag tangenterna och glor på idol, tja.

Jag hinner knappt med allt jag ska göra om dagarna därför hamnar kära lilla bloggen väldigt åt sidan. Jag jobbar och jobbar. Och eftermiddagarna/kvällarna går åt till att träna. Det ska bli fit for fight här nu till års skiftet. Hoppas jag klarar testet. Vill så gärna komma in på utbildningen. Motionera mera har blivit mitt motto.

sådär nu var det skriftliga testet klart för den grundläggande militär utbildningen. Dags att börjar tänka på konditionen, så nu jävlar kör jag stenhårt för att komma i tipp topp form till testet. Never give up!

Annars så jobbar jag och står i och kämpar för att få mitt hjärta på rätt plats igen. Som sagt min vardag är inte sådär jätte intressant men det är väl så vuxenlivet är.
Var hos min "bästa vän" dr Kalén idag, blev bestämt att jag ska opereras inom 2 månader. Så hejdå till min kära "klump schompis" på höger axel. Känns som en befrielse faktiskt. Får bara hoppas att schompisen inte kommer tillbaka efter åt som den alltid har gjort innan. Nee jag säger upp vänskapen nu, bara så du vet.

Arrividerci